efterfrågan och utbud

jag fattar inte vad folk som har jour livs- butiker tänker med när de köper in varor. de är alltid ett helvete att få tag på allt man vill ha. och finns det mot förmodan en sådan butik så tar de inte kort. jag har en massa cash på banken eftersom jag sparade till en kontantinsats till en läga, vilket sen sket sig totalt, ska jag öppna en egen jour livs. den ska ligga nära tunnelbanan vid ett naturligt gångstråk och jag ska endast sälja mjölk, cigg, öl(kalla), snus, SL- kort, hemmagjorda smörgåsar och choklad. och jag ska ta kort. detta kan inte gå fel.

för att bli författare

jag tänker att man måste ha läst många böcker så att man vet vad man håller på med och även kan briljera med referenser. jag börjar med att läsa dem jag har hemma, först ut var "farligt fiske" av patricia cornwell och nu "isobel´s wedding" av sheila o´flanagan. båda är jättebra.

träskor

vill man ha det? man har ju förstått att det är modernt för man ser dem överallt och de är väldans dyra. jag funderar vidare och återkommer i frågan.

det är extra kul att skriva en blogg som ingen läser för då behöver man inte alls tänka på vad man skriver. att det skulle kunna bli helt pinsamt eller att nån skulle bli ledsen för att man har skrivit att den har ful frisyr. man behöver heller inte tänka på att stava rätt hela tiden eller nåt som heter.. ja vahettere.. syftningsfel! vad det nu är. om man ska bli författare är det nog bra att vara riktigt bra på det där med språket. och jag tänkte ju det. bli författare alltså. men än så länge kan jag härja fritt i det svenska språket utan att vara rädd att nån språkpolis får hjärtattack samt att jag kan ta upp precis vilket ämne jag vill här i min fristad. precis vad som faller mig in! till exempel så sitter jag nu här hemma och tänker att det är så himla bra att de håller på att borra sönder hela huset- för då kan man släppa värsta rökarn utan att nån hör.

spotify

att lyssna på spotify är som att gå och handla på konsum aphungrig. man vi ha allt och ingenting. från konsum kommer man ut med en påse chips till middag och på spotify lyssnar på man på george michael. för att det är det enda man kan komma på.

döden, livet och allt däremellan...

om man googlar det (man kan också goggla det om man heter torbjörn överengen) så kommer den här bloggen upp: http://cachetsblogg.blogspot.com/ . den må ha samma namn som min blogg men den är mycket sorgligare. mitt liv kanske är sorgligt men i så fall på ett mer beklämmande och pinsamt sätt. men en del tycker att jag är rolig, till exempel min bästis helena som brukar presentera mig som just hennes roligaste kompis. det är ganska svårt att leva upp till det epitetet när ett gäng finansvalpar står och glor tillbaka på en på riche. då kan det bra att ha några skämt på lut: Hur kan man se att ett fax är från en Blondin? Det är frimärke på.

det vore roligt att lägga in bilder i bloggen, gärna aktuella sådana. det går tyvärr inte för jag har glömt min kamera hos daniel och han har enligt uppgift lämnat den till enikö eftersom han trodde att hon och jag sågs oftare än han och jag. det var tyvärr ett fekaktigt antagande och därmed firade kameran en månad på vift förra veckan. den här bilden togs med min mobilkamera som jag helt enkelt får hålla till godo med så länge. det där är inte en häst utan hunden ossi.

vad göra nu då?

det är tråkigt när man inte är särskilt bra på nånting särskilt eller särskilt framgångsrik inom nåt särskilt område. typ en man känner kanske spelar i ett fräsigt band eller går på en skola i ett land som ligger långt bort. en annan kanske är as- rik eller ihop med nån snygg person. vissa har allt det där! det är ju kul för dem men en del har ingenting särskilt. det är jag. egentligen skulle jag vilja skriva en bok men eftersom jag har grava koncentrationssvårigheter går det tyvärr ej. det är skvatt omöjligt att hålla en tanke så pass länge. välkommen att följa ett gryende författarskap.